Glasyrblogg - inlägg om glasyrer, leror och annat smått och gott

Det är ju såklart väldigt frestande att testa hur ens glasyrer blir om man låter dem överlappa varandra eller lägga på dem i lager på lager. Det kan ju bli fantastiska och oväntade effekter av det. Och extra spännande kan det ju bli om en använder fassepararade glasyrer som redan har "lite liv" i sig. Men hur är det egentligen med hållbarheten?

Glasyrer delas ofta in i matta och blanka glasyrer och det är helt och hållet baserat på deras kemi. Men sen finns det ju andra egenskaper som brukar benämnas mer som effekter. En av dessa är så kallad fasseparering. Men vad är det?

Det är lätt att tro att en färgande oxid ger samma färgrespons i olika glasyrbaser, men skillnaderna kan vara enorma. Som i bilden här där alla de översta 10 testerna är infärgade med kromoxid och de understa 10 med nickelkarbonat. Det som skiljer dem åt är valet av råmaterial i själva basglasyren.

Många vill veta om glasyrerna de använder är så kallat matsäkra. Men vad betyder det egentligen och vem ska man lyssna på?

Kan man använda vilken lera som helst till vad som helst? Vad ska vi kunna begära av våra leror? Och hur kan vi veta att de uppfyller de krav vi ställer? Vi vill ju självklart att vår keramik ska vara trygg att använda, men det handlar ju också om att den ska hålla för det den ska användas till, gå att hålla ren och inte suga åt sig vätska och fett.