Ja, varför blev det inte som på bilden? Vi är många som förförts av vackra glasyrer på bilder, i böcker eller sådana vi sett i verkligheten och kommit över receptet på. Och ändå blir det inte likadant! Väldigt frustrerande och kan lätt leda till tappade sugar och stor uppgivenhet. Men varför blir det så här?

Skillnader i råmaterial 
Det här är ju den enklaste förklaringen när vi hittar recept i gammal litteratur, i andra delar av världen osv. Vissa typer av råmaterial kan variera ganska mycket i sin sammansättning beroende på i vilken del av världen eller när i tiden de bröts. Och så har vi ju de här recepten där det står t ex ”fältspat” utan att specificera vilken fältspat som avses. Då är vi ganska chanslösa och våra resultat kan bli ganska markant annorlunda än på bilden.

Tillsnyggade bilder 
I väldigt många fall så kommer den som gjort ett glasyrrecept att presentera glasyren med sina allra bästa resultat. De resultaten där glasyren verkligen kom till sin rätt och blev så där läcker. Och ljussättningen på bilden spelar jättestor roll. Har vi riktig otur har bilderna dessutom blivit lite bearbetade för att se riktigt bra ut. (I min bok har jag låtit bli att försköna bilderna på glasyrtesterna för att de inte ska ”luras”.) Men vi kan vara ganska säkra på att många lägger upp bilder där deras glasyrer verkligen visar sig från sin allra bästa sida (eller lite bättre) – det är nog mänskligt.

Skillnader i arbetsprocess 
Även när vi kompenserat för att vi har andra råmaterial, har räknat om recepten enligt konstens alla regler, så kan det ju ändå bli annorlunda. Ganska mycket annorlunda! Och det är här vår egen arbetsprocess kommer in i bilden. Hur använder jag glasyren? Vattenmängd, viskositet, applikation, vattentyp, värmearbete, vilken typ av lerskärv jag har osv, osv. Det här skriver jag ganska mycket om i min bok GLASKLART därför att det är nog det allra viktigaste som skiljer samma glasyr åt i olika personers händer. Och här kan vi göra jättemycket för att få glasyren dit vi vill ha den.

Olika svåra glasyrer 
Men så har vi ju också olika svåra glasyrer. Vissa glasyrer är ”snälla” och låter oss behandla dem ganska styvmoderligt. Ibland syns det knappt om de är under- eller överbrända (men de blir svagare). Och vissa glasyrer har en bred ”platå” där de fungerar bra – de har ett relativt brett brännintervall (kanske 2-3 käglor), fungerar vid olika applikationstjocklekar och de smälter ut fint och döljer glaseringsmissar och annat fint och får sällan några glasyrfel.

Men så har vi ju de där andra….

Transparenta glasyrer är notoriskt knepiga att få till. De ska vara helt genomskinliga, inte få slöjor eller glasyrfel som krackeleringar, nålstick och annat. Och så ska de ju gärna släppa igenom de underliggande färgerna på ett naturtroget sätt. Det här är inte något som är alldeles givet. Tvärtom så betraktas nog transparenta glasyrer som något av det svåraste bland glasyrer. Så har du en som funkar bra – håll hårt i den!

Fasseparerade glasyrer är en annan huvudvärk. Ni vet de här som liksom rinner inne i glaset utan att glasyren rinner av. Det är en effekt som beror på att det bildas flera olika slags glas i glasyren och de har skiftande opak och transparent karaktär vilket ger ”rinnet”. Men de kan vara riktigt besvärliga om de är på det humöret. De har ofta en ganska smal platå där de blir riktigt bra, dvs de är beroende av att värmearbetet är spot-on. Annars börjar glasyren rinna eller fassepareringseffekten uteblir. Och eftersom värmearbete både kan vara fysiskt (ugnens temp och brännkurva) och kemiskt (bero på material, vattenmängd, viskositet, applikation, mm) så spelar t ex glasyrens tjocklek stor roll. Ofta vill de här glasyrerna ligga tjockt på skärven, men då riskerar de också att rinna av. Så det är en balansgång på slak lina ibland.

Kristallglasyrer ska man ge sig på om en vill göra det ännu lite besvärligare för sig. De är ännu petigare än de fasseparerade glasyrerna och här spelar kombination av råmaterial, applikation, brännkurvor, avsvalningskurvor osv sina egna roller i helheten för att glasyren ska bli som en vill ha det.

Järnglasyrer är ett annat kapitel som en kan ägna mycket tid åt. Här hittar vi glasyrer som tenmokus, järnröda/kaki, (riktiga) oilspots och lite annat smått och gott. Det är också glasyrer som kan vara riktigt petiga och som kan kräva väldigt små justeringar för att fungera precis som en vill, både på skärven, i hinken och i ugnen.

GE INTE UPP! 
Men när glasyrerna jäklas och inte vill göra som du vill – Ge inte upp! Jag vet att det är frustrerande när en blandar ett glasyrtest som blir bra, och som sen inte alls blir lika bra när jag gör en större batch, så kan det vara lätt att misströsta. Gör inte det utan se det som ett tillfälle att träna på alla de där delarna i din arbetsprocess. För det är där det ligger! Om det lilla glasyrtestet fungerade så ska det mycket till för att det inte ska kunna fungera i större skala – det är ju samma glasyr. Fundera på vad som kan ha blivit annorlunda när du skalerade upp receptet.

-          Dokumenterade du allt när du testade?
-          Kan du ha vägt fel på något material?
-          Har jag verkligen samma vattenmängd som i testet? Behöver den justeras för att passa mig bättre när jag glaserar större saker?
-          Har glasyren rätt viskositet?
-          Finns det några tecken på att material sedimenterar i hinken och därmed inte blir lika bra blandade? ”Ställ” glasyren i så fall.
-          Fungerar glasyren bättre om jag ändrar applikationsmetod?
-          Lät du glasyren vila i 2-3 dagar innan du glaserade med den? Materialen behöver det, men efter ca 3 dygn så är glasyren stabil.
-          Behöver du justera brännkurvan/värmearbetet?

Jag vet – det ÄR frustrerande ibland! Och det är därför jag alltid tjatar om att en ska låta glasyrdelen av keramiken få ta lika mycket tid som formandet av leran. Det går sällan att ägna timmar åt att göra ett vackert föremål och sen ”bara” glasera. Det är att be om besvikelser. Det finns goda skäl till att många yrkesverksamma keramiker har ett väldigt begränsat antal glasyrer i sin palett – för att de fungerar efter lång tids utprovning! Och vill en utforska vad glasyrer kan göra så får en avsätta tid till det.

Och ibland så är det bra att höja blicken, ta ett kliv tillbaka och inse att den glasyren jag har är fantastisk – även om den inte är exakt som på bilden!